dagend.blogg.se

För lite träning igen. Kan ju säga att jag inte rör på mig allt för mycket sen Vätternrundan. Det vart en simtur på midsommarafton med sambon. Vi simma en kilometer i poolen, så det var riktigt skönt. Men i dag var det dags att prova kompisens våtdräkt. Och det gick riktigt bra, jag och min kompis MR var ute på en simtur i vättern. Trodde först att jag skulle dö av köld, men bara efter någon minut gick det riktigt bra. Så nu har jag i alla fall simmat två gånger och fler ska de väl bli innan vi slänger oss vattnet i Vansbro.

 

För nu är det verkligen ingen återvändo, för i dag har min vän M anmält oss till Vansbro. Så nu går vi in med 150 Procent för simningen. Vi tar en sak i taget och tillslut så kommer vi att vara i mål med de vi vill…. 

Självklart gick de kannoners!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!! Vi tog oss verkligen runt de 30 milen som vättern är!! känslan efteråt? Jo den är underbar, så stolt över mig själv, min underbara vän M och min kompis A. Speciallt A som tog sig runt utan våran hjälp.

 

Om jag ska sammanfatta loppet, så blir det: motvind ner till Jönköping, det kändes väldigt motigt. Vid vadstena redan börja jag känna av knäna, det var bara att fokusera på mina 151 mil och hur många timmar som var gjorda för ett enda lopp. Sambon stod vid Ödeshög och heja på och vi träffa svärföräldrarna i Gränna. I jönköping var det dags för frukost (vid typ tolv eller ett på natten) så de var bara att försöka få i sig lite köttbollar och potatismos. var ingen häjdare kan jag säga. Där vart det att ta på sig mer kläder för att sedan trampa vidare. Natten hade jag varit lite orolig för, att jag skulle bli trött och så, men de gick bra. Tyvärr kom tröttheten senare någon gång och jag höll på att somna på cykeln, så de var bara att kliva av och äta lite druvskocker och hoppa lite. Efter detta gick de kannoners.  i Hjo var det mat ( typ sju på morgonen) sedan iväg igen. Vidare mot karlsborg där svärföräldrarna väntade med uppmuntrande ord och lite bananer. När vi kom så långt kändes det som hemma.

 

Sedan hade vi lite privata depåer, hos M:s familj och min familj. Vi var lite kaxiga på fredagen och sjöng och dansa i startfållan och pappa fråga om han fick höra de när vi kom till dem. Och självklart fick han höra en liten sång, efter 27 mil trampade bjöd vi på vår sköna sång.. =) Sedan var det bara att trampa på, vart 2 stopp till innan vi var i mål och vilken lycka.. =) i mål stod sambon och en kompis med blommor och heja fram oss.

 

Kan säga att all backträning har gjort resultat, snacka om att jag och backarna var på samma sida. Jag bara gled upp för dem =)

 

Känslorna dagen efter, ont? Ja, i nacken och ena axeln. Inget i baken eller låren.. =) kan jag tänka mig att göra om detta? Oja, det var sjukt roligt vilken upplevelse. Mycket folk runt banan och bra stämning mellan mig och M hela tiden. Men de hade jag inte räknat med något annant.

 

Vill tacka alla vänner, familj, grannar, kollegor och så klart bästa sambo som hjälpt till innan och under och alla som har hejat på oss utefter banan och via telefon, facebook. Utan er hade det absolut inte blivit lika bra.. =)

 

Nu siktar vi högre, nu ska vi ta oss genom hela klassikern. Så nu inväntar jag på en våtdräkt så jag kan simma lite. =) så dagenD kommer att följa med mig fram till vasaloppet..

 

Det är fortfarande 150 procent som gäller!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Och jag känner mig sjukt laddad. vakna upp brevid finaste sambon på eftermiddagen och nu väntas det lite mat och vätska innan det är dags för att ta ut cykeln och sätta fast det sista. sen i eftermiddag kommer söta vännen M hit och äter och taggar upp för att sedan bege oss till motala och startlinjen!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

 

 

Nära. I morgon smäller det... och så klart lyckades jag med mitt sista mål innan starten. I söndags passerade jag 151 mil. Kan inte med ord beskriva känslan att veta att nu har jag faktiskt kunnat gjort allt jag kan för att underlätta för mig själv i morgon natt. Veckan kan beskrivas med ett ord NERVÖS, det har varit mycket cykel prat och mycket cykel fundernade.. vad ska jag ha med mig, vad ska jag ha på mig osv.

 

I dag har min fina vän M varit här, så vi har varit nere i motala och handlat de sista och hämtat ut våra startlappar.. Så nu är det verkligen verklighet!!!!!!!!!!!

 

Är så sjukt taggad inför i morgon men även väldigt nervös, men om man inte var nervös så skulle det nog vara något fel på en!

 

Så nu gäller det bara att man får vara hel och att vädergudarna är med oss, men som det ser ut just nu ser det ganska ljust ut i alla fall.

 

 

Nu är det ca en vecka kvar tills det är dags att ställa sig på startlinjen för att trampa ett 30 mila lopp. Hur det känns just nu, VÄLDIGT NERVÖST. I söndags skulle jag ha åkt ut på en långkörning var det tänkt. Men kroppen och jag hade inte samma åsikt, ont i knät så turen slutade på ca 2 mil. Att gå en hel dag på Liseberg i Converse var inte helt optimalt med mitt knä.. Men Men. I dag är det Sveriges Nationaldag och den börjar med sovmorgon för att sedan åka i väg och handla lite med syster och mamma. Sedan är tanken att ta sig ut på en tripp, det värsta är att jag börjar få känningar i halsen. L så det får nog bli en lugn tur..

 

Angående målen, när jag passerade 100 sträcket satte jag upp ett nytt slutmål. Jag skulle hamna mellan 125-150 mil, var nöjd med 125 men siktar absolut mot 150. Så nu har jag passerat 125 mil och har 3 eller 4 träningspass kvar att göra om kroppen vill som jag. Så tror att jag kommer hamna runt 150 mil eller straxt under.

 

Jag kan inte fatta vart tiden har tagit vägen, tycker att det var nyss som jag började träna inför dagenD och nästa fredag är den här!! Jag hoppas verkligen att vädergudarna och hälsogudarna är med mig nästa helg. För jag SKA ta mig runt, så är det bara…..