dagend.blogg.se

Lidingö helgen har även passerats, och hur gick den för mig då?!? Jo, jag kom runt, fatta, jag kom verkligen runt de jäkla 3 milen... =) Snacka om skönt.. Både jag och fina M tog oss runt och detta tillsammans.. Är så otroligt stolta över oss, dels att vi tog oss runt trots lite problem med diverse kroppsdelar. Men även att vi gjorde detta tillsammans,, från start till mål. Och utan några sura miner mot varandra.. =)

Hur kändes det då? Nervöst, när vi gick till starten med min sambo, föräldrar och svärföräldrar.. Kan väl säga att vi inte va lika kaxiga inför denna start som vi var inför vätternrundan, men de betyder inte att pappa inte fick sin sång.. Men denna härliga sång fick familjen, även m:s syster med familj som överraskade oss vid mål. Sången vart i ett hoppande och studsande löpsteg in i mål fållan.. Har nog aldrig varit så glad (trots smärta) när jag har sprungit. Vilken jäkla känsla det var att springa in i mål!!!!!

Hur kändes det efteråt då?!? Mest glädje och stolthet att vi tog oss igenom detta, men så klart även lite smärta och träningsvärk här och där.. Men även tomhet, vad ska vi nu göra då? Jo vi har ju en etapp kvar och det är vasaloppet.. Men sen då, ska vi göra om det? Jo jag kan tänka mig och göra om detta, om de blir nästa år vet jag ej, då de kanske händer mycket saker ändå nästa år. Men en sak är säker, jag kommer att göra om detta. Det är så himla skoj, man har hela tiden något att se fram emot, både med glädje och skräck.  Men det mesta är med glädje och nervositet.

Nu har jag haft en vecka med tränings ledigt, eftersom foten inte har velat vara med. men till veckan blir de nog ett besök på gymmet för att komma igång lite där. Samt att det kommer ett par rullskidor nästa helg som måste provåkas då.. =)

Nu satsar vi 150 procent inför 9 mils skidåkning. Som sagt jag går in i detta fullt ut, det är blod, svett och tårar som gäller!!!!!!!! För JAG ska runt klassikern och nu är det endast 25 procent kvar!!!!!!!!!!!

 

 

jo jag kom runt 2,3 mil i arboga härom helgen. Men mycket mer var det inte, fick gå mer än haöva sträckan på grund av att foten inte ville samarbeta. Så mycket spring har de inte blivit sen dess. Två korta rundor med sambon, en som gick hyfsad och en som inte gick alls. =( så de blev ett besök hos sjuklgymnasten, med domen att jag är för överrörlig och har blivit överansträngd.. =( så nu är jag ordentligt ihoptejpad för att testa en runda på ca 2,5 -3 km och den testades igår.. och det känndes faktiskt helt okej.. =) så på fredag morgon blir det åter ett besök hos sjukgymnasten för att bli omtejpad för att jag ska kunna ta mig runt Lidingö..

 

Vet att man ska lyssna på kroppen och villa när den inte mår bra, men jag ska ta mig runt det jäkla lidingö, om jag så ska krypa in i mål.. =) sedan blir det vila det kan jag lova.

 

Får se om de blir en kort tur i veckan eller om jag kör på att vila mig i form fram tills lördag.. =)

 

 

Kan lugnt säga att det här med och springa var verkligen inte min grej från början... Hade jätte svårt för att ta mig ut och träna, hitta på allt annat.. Men bara man kommer iväg är det rätt gött.. Kan väl ärligt säga att de första gångerna vart det mest powerwalk och några meter spring. Men bestämde mig att nu j*vlar får de vara nog. Bestämde mig för att springa de jag orka och sedan vända hem. Och gången efter öka, var uppe i 5 km.. =) duktigt för att vara mig.. I tisdags var det dax igen för en tur, även denna gång skulle jag öka distansen, det fick gå sakta men jag skulle SPRINGA och öka distansen.. Turen slutade på 10,24 km och jag sprang verkligen!!!!!!!!!!! Hade orkat mer, men tänkte att jag inte skulle chocka mina stackars knän.. Knäna kändes bra dagen efter, däremot har jag nu en höger fot som inte vill samarbeta. Vart antagligen lite överansträngt, men nu vet jag att en mil klarar jag ialla fall och helt plötsligt känner jag inte samma press inför Lidingö med reptiderna.

 

Men i helgen ska jag försöka ge mig ut på en tur och då ska jag leta på några roliga backar som jag kan roa mig med..Så nu måste foten bli bra, för nu är det ju ganska skoj och springa. =) och det är något som jag trodde att jag aldrig skulle säga.. Men som sagt jag har gett mig in i leken och ska besegra den. för det är verkligen 150 procent som gäller!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Jo det är verkligen semester och det märks på både träning och kost.

 

Var ett tag sen sist, har hänt en del. Det var en del turer i det kalla vattnet i vättern innan det var dags att bege sig till vansbro. Kan väl säga att uppladdningen kunde ha varit bättre. På fredage firar jag in att det var semester. Detta gjorde jag med sambon och vänner i västerås på power meet. =) Lördagen vart det lugnt med alkoholen eftersom vi skulle simma på söndagen.

 

Vi tog oss runt vansbro, kallt första minuten men sen gick det bra. Fick en glad överraskning mina föräldrar och svärföräldrar kom och heja på. Vansbro var jag aldrig direkt orolig för, där hade jag gått i mål innan jag ens hoppa i vattnet.. hehe

 

Nu står jag inför nästa etapp som känns mindre skoj, LIDINGÖ!!!!!!!!!!!! Jag hatar att springa, vi skulle ha tränat när vi var på semester jag och fina M, men jag lyckades dra på mig världens dyng förkylning. Så de blev inget springa av, men i dag fick jag arslet ur vagnen och var ute och rörde på mig. Vart en promenad med lite inslag av spring..

 

Men nu finns det ingen återvändo vi är anmälda till Lidingö så nu jävlar ska de springas, om jag så ska krypa in i mål så ska jag in i mål!!!

 

Nu är det verkligen blod, svett och tårar som gäller och vi taggar självklart upp till 150 procent!!!!!

För lite träning igen. Kan ju säga att jag inte rör på mig allt för mycket sen Vätternrundan. Det vart en simtur på midsommarafton med sambon. Vi simma en kilometer i poolen, så det var riktigt skönt. Men i dag var det dags att prova kompisens våtdräkt. Och det gick riktigt bra, jag och min kompis MR var ute på en simtur i vättern. Trodde först att jag skulle dö av köld, men bara efter någon minut gick det riktigt bra. Så nu har jag i alla fall simmat två gånger och fler ska de väl bli innan vi slänger oss vattnet i Vansbro.

 

För nu är det verkligen ingen återvändo, för i dag har min vän M anmält oss till Vansbro. Så nu går vi in med 150 Procent för simningen. Vi tar en sak i taget och tillslut så kommer vi att vara i mål med de vi vill…. 

Självklart gick de kannoners!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!! Vi tog oss verkligen runt de 30 milen som vättern är!! känslan efteråt? Jo den är underbar, så stolt över mig själv, min underbara vän M och min kompis A. Speciallt A som tog sig runt utan våran hjälp.

 

Om jag ska sammanfatta loppet, så blir det: motvind ner till Jönköping, det kändes väldigt motigt. Vid vadstena redan börja jag känna av knäna, det var bara att fokusera på mina 151 mil och hur många timmar som var gjorda för ett enda lopp. Sambon stod vid Ödeshög och heja på och vi träffa svärföräldrarna i Gränna. I jönköping var det dags för frukost (vid typ tolv eller ett på natten) så de var bara att försöka få i sig lite köttbollar och potatismos. var ingen häjdare kan jag säga. Där vart det att ta på sig mer kläder för att sedan trampa vidare. Natten hade jag varit lite orolig för, att jag skulle bli trött och så, men de gick bra. Tyvärr kom tröttheten senare någon gång och jag höll på att somna på cykeln, så de var bara att kliva av och äta lite druvskocker och hoppa lite. Efter detta gick de kannoners.  i Hjo var det mat ( typ sju på morgonen) sedan iväg igen. Vidare mot karlsborg där svärföräldrarna väntade med uppmuntrande ord och lite bananer. När vi kom så långt kändes det som hemma.

 

Sedan hade vi lite privata depåer, hos M:s familj och min familj. Vi var lite kaxiga på fredagen och sjöng och dansa i startfållan och pappa fråga om han fick höra de när vi kom till dem. Och självklart fick han höra en liten sång, efter 27 mil trampade bjöd vi på vår sköna sång.. =) Sedan var det bara att trampa på, vart 2 stopp till innan vi var i mål och vilken lycka.. =) i mål stod sambon och en kompis med blommor och heja fram oss.

 

Kan säga att all backträning har gjort resultat, snacka om att jag och backarna var på samma sida. Jag bara gled upp för dem =)

 

Känslorna dagen efter, ont? Ja, i nacken och ena axeln. Inget i baken eller låren.. =) kan jag tänka mig att göra om detta? Oja, det var sjukt roligt vilken upplevelse. Mycket folk runt banan och bra stämning mellan mig och M hela tiden. Men de hade jag inte räknat med något annant.

 

Vill tacka alla vänner, familj, grannar, kollegor och så klart bästa sambo som hjälpt till innan och under och alla som har hejat på oss utefter banan och via telefon, facebook. Utan er hade det absolut inte blivit lika bra.. =)

 

Nu siktar vi högre, nu ska vi ta oss genom hela klassikern. Så nu inväntar jag på en våtdräkt så jag kan simma lite. =) så dagenD kommer att följa med mig fram till vasaloppet..

 

Det är fortfarande 150 procent som gäller!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Och jag känner mig sjukt laddad. vakna upp brevid finaste sambon på eftermiddagen och nu väntas det lite mat och vätska innan det är dags för att ta ut cykeln och sätta fast det sista. sen i eftermiddag kommer söta vännen M hit och äter och taggar upp för att sedan bege oss till motala och startlinjen!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

 

 

Nära. I morgon smäller det... och så klart lyckades jag med mitt sista mål innan starten. I söndags passerade jag 151 mil. Kan inte med ord beskriva känslan att veta att nu har jag faktiskt kunnat gjort allt jag kan för att underlätta för mig själv i morgon natt. Veckan kan beskrivas med ett ord NERVÖS, det har varit mycket cykel prat och mycket cykel fundernade.. vad ska jag ha med mig, vad ska jag ha på mig osv.

 

I dag har min fina vän M varit här, så vi har varit nere i motala och handlat de sista och hämtat ut våra startlappar.. Så nu är det verkligen verklighet!!!!!!!!!!!

 

Är så sjukt taggad inför i morgon men även väldigt nervös, men om man inte var nervös så skulle det nog vara något fel på en!

 

Så nu gäller det bara att man får vara hel och att vädergudarna är med oss, men som det ser ut just nu ser det ganska ljust ut i alla fall.

 

 

Nu är det ca en vecka kvar tills det är dags att ställa sig på startlinjen för att trampa ett 30 mila lopp. Hur det känns just nu, VÄLDIGT NERVÖST. I söndags skulle jag ha åkt ut på en långkörning var det tänkt. Men kroppen och jag hade inte samma åsikt, ont i knät så turen slutade på ca 2 mil. Att gå en hel dag på Liseberg i Converse var inte helt optimalt med mitt knä.. Men Men. I dag är det Sveriges Nationaldag och den börjar med sovmorgon för att sedan åka i väg och handla lite med syster och mamma. Sedan är tanken att ta sig ut på en tripp, det värsta är att jag börjar få känningar i halsen. L så det får nog bli en lugn tur..

 

Angående målen, när jag passerade 100 sträcket satte jag upp ett nytt slutmål. Jag skulle hamna mellan 125-150 mil, var nöjd med 125 men siktar absolut mot 150. Så nu har jag passerat 125 mil och har 3 eller 4 träningspass kvar att göra om kroppen vill som jag. Så tror att jag kommer hamna runt 150 mil eller straxt under.

 

Jag kan inte fatta vart tiden har tagit vägen, tycker att det var nyss som jag började träna inför dagenD och nästa fredag är den här!! Jag hoppas verkligen att vädergudarna och hälsogudarna är med mig nästa helg. För jag SKA ta mig runt, så är det bara…..

Motivationen är det viktiga när man ska göra något, här kommer ni kunna följa min resa som jag kommer att göra. Det kommer att bli mycket bra minnen hoppas jag och säkert ett par motgångar fram till dagen D. Dagen D för mig är Vätternrundan 2013!!!!

En del kanske undrar varför just Vätternrundan, kunde du inte ha nöjdt dig med tjejvättern eller halvvättern. Nej, ska man göra något ska man göra det ordentligt. =)  Anledningen till att det blir just Vätternrundan är att jag ville cykla för 6 år sedan, tyvärr var jag en månad för ung. Av olika anledningar har det inte blivit allvar av saken förens nu.  Men nu är det äntligen dags att räkna ner tills jag och tjejerna ska starta.

En motivation som jag har när jag cyklar är alla kommentar jag fick som 18 åring när jag sa att jag ville cykla, det var bland annat att jag aldrig skulle klara av de 30 milen som rundan är. Så nu hoppas jag på min vilja, envishet, kropp och vädret att jag kommer att ta mig runt de jäkla 30 milen. Jag ska RUNT, det finns inget annat i mitt huvud.

I dag är det den 29 april 2013 och benen och rumpan har hittills presterat ca 38 mil på 10 gånger. Har lite delmål innan dagen D, första är att ha minst 50 mil i kroppen innan den 11 maj. För då är det dags att testa att cykla mitt första tävlingslopp, då ska jag ta mig runt Hjälmaren som är ca 15 mil. Helgen därefter blir att cykla och umgås med min underbara vän M som också ska cykla och tyvärr bor lite för långt bort. Den helgen hoppas jag på att det blir mycket cykling och väldigt mycket skratt och så klart blir det säkert en hel del pepp inför de vi ska göra.

I dag är motivationen inte så stor, är trött och vädret är rent ut sagt skit, hade en liten fundering på att ta en kort tur i dag. Men vädret tyckte något annat, det börja hagla när jag skulle ut. =( men men, allt är inte toppen jämt. Som sagt motgångar kommer det säkert bli en del. Men jag blickar  tillbaka på förra veckan och är faktiskt stolt över mig själv, fick ihop 20 mil och den största delen cykla jag själv. Denna vecka hopas jag att jag ska kunna prestera något liknande, dock försöka få till lite längre sträckor.  

Det som känns skönt är att jag vet att jag har många som stöttar mig på den resa, min underbara sambo, familjen, vännerna och kollegorna som står ut med allt cykelprat. =)

Blir ett långt inlägg detta, men nu kommer jag att gå in med 150 procent. Nu är det blod, svett och tårar som gäller. För JAG ska ta mig RUNT!!!!!!!!!!!!!!!!